Den här veckan uppmärksammas Svenska veckan. För Janina Andersson är svenskan känslornas språk, medan Mika Lankinen pratar mycket svenska och får grammatiken på köpet. Teppo Merisaari tycker att det är härligt att kunna prata svenska.

Sanasto

Flundra – kampela
Nödsituation – hätätilanne
Korkskalle – pönttöpää, tyhmyri
Unna – suoda
Uppmaning – kehotus
Militärtjänstgöring – asepalvelus

Jourhavande brandmästaren Mika Lankinen vid Egentliga Finlands räddningsverk är finsk, men har en finlandssvensk fru och tvåspråkiga barn.

– Om man bara pratar mycket svenska, så ordnar det sig också med grammatiken. Ett ord som jag tyckte om när jag började med svenska var ”flundra”. Det är dessutom gott!

Lankinen har tidigare jobbat i Pargas i flera år och använt svenska i sitt arbete.

– I en nödsituation talar jag dock finska med kollegerna för att arbetet ska löpa smidigt. Samtidigt är Räddningsverket en myndighet som ska ge service på svenska vid behov.

Härligt att kunna prata svenska!

Teppo Merisaari, fiskhandlare på Salutorget, började använda svenska då han jobbade som restaurangchef i Helsingfors.

– Här på torget har jag lärt mig tala svenska bättre. Jag talar svenska varje dag med min kollega Stefan Rehn om jag inte är arg, hungrig eller trött.

Med torgkunder talar han svenska varje dag.

– Det är härligt att kunna tala svenska. Ett ord jag avskyr är sjuttiosju, men kärlek är ett fint ord. Åbo var en mer tvåspråkig stad tidigare när man kunde tala svenska på flera ställen än i dag.

Stolt över tvåspråkiga Finland

Olli Rahkonen, skådespelare vid Turun Kaupunginteatteri, är aktuell i pjäserna ”Viimeinen laiva” och ”Seitsemän veljestä”.

– Jag ser svenskan som en möjlighet att kunna jobba utomlands. Jag är stolt över att Finland är ett tvåspråkigt land. Det känns speciellt.

Han började tala svenska med en kompis, som han tidigare hade talat engelska med, och har också haft en svensk flickvän.

– Hon trodde att hon skulle klara sig på svenska i den tvåspråkiga staden Åbo, men det gjorde hon tyvärr inte.

Rahkonen tycker att svenskan är ett fint språk.

– Ett roligt ord är korkskalle.

Kan inte tänka mig Åbo utan svenskan

– När man kommer till Tammerfors och alla skyltar bara finns på finska är det som att vara utomlands och något saknas. Jag kan inte tänka mig Åbo utan svenskan, säger Saara Ilvessalo, verksamhetsledare för Balex, ett juridiskt kompetenscentrum för Östersjön.

Hon har gått hela grundskolan i svenskt språkbad och efter att ha tagit studenten på finska studerade hon vid Åbo Akademi.

– Jag är tvåspråkig men känner mig inte finlandssvensk. Att lära sig svenska har gett mig så mycket och jag skulle gärna unna andra samma möjligheter.

Svenskan har berikat mitt liv

Jukka Aaltonen, Åbo svenska teaters teaterchef sedan år 2016, säger att svenskan har berikat hans liv.

– Jag läser svensk skönlitteratur för att lära mig nya ord, som namn på fåglar och blommor. Fröjdefull, som används i julfredstexten, är ett fint ord.

Aaltonen hade läst svenska i skolan när han på sin mammas uppmaning gjorde militärtjänstgöringen i Dragsvik.

– Svenskan var det bästa med milin, som annars var ganska frustrerande. Det har varit roligt att studera och jobba på svenska, även om jag i början hade huvudvärk varje dag för att jag koncentrerade mig så mycket. Dåliga dagar kan jag inte alls tala svenska.

Han säger att Åbo i dag är mer än en tvåspråkig stad.

– På Salutorget hör du också ryska och arabiska och alla möjliga språk. Men svenskan är en rikedom, djupt rotad i den finländska kulturen. Den har gjort oss öppna för handel och gett oss kontakt med andra kulturer.

Känslor på svenska, jobb på finska

Janina Andersson, verksamhetsledare för Mannerheims barnskyddsförbund, har i sitt jobb märkt hur viktigt det är för människor att få tala om känsliga saker och sitt familjeliv på sitt modersmål.

– För mig är finskan arbetsspråket, medan svenskan är känslornas språk. ”Rakastaa” på finska känns ingenstans, medan ”älskar” på svenska är så starkt att jag knappt kan säga det.

Hon säger att tvåspråkigheten i Åbo mycket beror på var man rör sig.

– I Akademikvarteren är Åbo är en tvåspråkig stad, men inte i centrum. Vi fick å andra sidan kämpa för att hitta en finskspråkig miljö för våra barn och få in finskan i vardagen. Så kan det också vara i Åbo.

Text: Å Communications
Fotona: Pette Rissanen, Heikki Räisänen, Åbo Underrättelser, Turun Kaupunginteatteri